/Johanna

Detta har hänt:
Ilva har förts ombord på ett kusligt skepp och färdas mot en svart klippig ö långt ute i det tarvanska havet. Ombord på skeppet finns en lång man med kalla gröna ögon som mystiskt nog påstår sig veta vem Ilva är...



Det regnade. Clopas tårar föll mot dem med stumma skrin. Vindens klagosång svepte över vågorna. Himlen hängde tung över dem. Havet suckade. Båten förvirrade sig bland vågorna när en varelse med svart, blank kropp skymtade i dimman. Två vassa vingar slog hårt mot fören och en tung kropp krälade upp på relingen. Regnet smekte den hala kroppen med sina droppar. Ilva stod alldeles stilla och betraktade varelsen. Hon vågade inte ens slicka bort regnet från läpparna. Varelsen satt och klamrade sig fast i båten som krängde från sida till sida. Den tittade på henne utan att blinka. Regnet strilade över två blanka ögonhinnor. Ilva visste inte hur lång tid som förflöt. Hon hade drabbats av förlamning av varelsens stillhet. Som en tavla mitt i vädrets kraft. Flickan visste att det som satt framför henne inte var ett vanligt djur. Det var en drake. En vattendrake.

 Tillslut öppnade varelsen munnen och tilltalade henne:
”Ni är på väg till Danjeron? Är det inte så?” Det var tyst en stund. Eller en evighet? Tiden fanns inte. Tillslut sade Ilva: ”Hur vet ni det?"
 Draken skrattade hest. ”Jag har sett den här scenen förut, Ilva av Tarva… Dessutom vet jag vem ni är…”
”Hur kan ni veta det?"
”Jag känner till de mest avlägsna platser, och de folk som vistas där…”
”Jag uppskattar inte gåtor”, svarade Ilva bistert. Men vattendraken log. ”Din roll i detta elände blir snart synlig för dig.”
 ”Vad kommer jag att möta?” befallde Ilva att få veta.
”En värld där Maor segrat…”, svarade draken. ”Men kom ihåg detta: Även i den mörkaste natten glimmar en ensam stjärna. Önska den till dig, ta hand om den, få den att skimra och alla himlens stjärnor kommer att tändas".
Det var tyst. Draken började vända sig om för att försvinna i dimman.
 ”Vad talar ni om?” ropade Ilva ut i blåsten.
 ”Kärlek, min vän. Jag talar om kärlek”, skorrade draken och var borta i mörkret.

Vågorna bakom dem rullade hotfullt i riktning mot ön och gav ingen möjlighet till reträtt. Förde henne överlägset vidare och efter några timmar gled båten tyst mot ett smalt inlopp inramat av höga, svarta klippväggar. Ilva såg klipporna torna upp sig allt närmare bogsprötet.  Hon förlorade andetagen då skeppet ljudlöst gled genom denna havsport samtidigt som det sista månljuset försvann. Då ljuskällan kom åter såg Ilva en sluten insjö med bergen som en fängslande mur kring sig. Då Ilva kisade in i mörkret såg hon en stor hamn tona fram ur diset.

 Fortsättning följer...

KONSTBLOGGSDAGEN 2012!


Idag, den 10 juni, infaller från och med nu konstbloggsdagen. Det är en dag då 18 talangfulla konstbloggare går samman och hjälper varandra sprida konst, kärlek och glädje! Nedan följer därför en lista på kreativa konstbloggar fyllda med inspiration och färg. Lägg till varenda en i dina favoriter för att inte missa något! Förbered dig på timmar av konst och förtjusning!


Malin (initiativtagare) – www.malinbs.wordpress.com
Hanna – www.hannaskonstigheter.blogg.se
Ronja – www.meandmyart.blogg.se
Mohammed – www.mohammedis.se
Dilin – www.diliins.blogspot.se
Elin – www.ennelin.blogg.se
Mai – www.artbymai.blogg.se
Frida – www.blogg.fridart.se
Lina – www.shiiwie.blogg.se
Diman – www.dimandilir.blogspot.se
Johanna & Sara – www.geminaarts.blogg.se
Tina – www.trueborn.blogg.se
Sara – www.saralisalinnea.blogg.se
Hilda – www.hildafromm.blogg.se
Dilan – www.dilandilir.blogspot.se
Emma – www.snigelslajm.blogg.se
Lisa – www.lisbom.blogg.se
Belinda – www.thailackdesign.spotlife.se

Nu är teckningen Hidden & Shy färdig, nyhet på shopen - 149 kr!

Teckning av Johanna

Detta har hänt:

Dav, en ung smed i en stad under förtryck från landets tyrann, upptäcker en disig natt att hans barndomsvän Ilva försvunnit från sin bädd. Genom ett öppet fönster ser han henne stå i bränningen medan ett kusligt skepp tonar fram ur diset. Hur Ilva kommer ombord på skeppet har han ingen minnesbild av.

Kapitel 2

Ilva såg inte mycket av de män som förde henne ombord på den lilla galjonen. De hade svarta kåpor med huvor som var långt nerdragna över ansiktena.

Hon fördes ner under däck med bakbundna händer. Knuffades omkull på golvet. Det luktade vått trä och beck.

En lång man i kjortel och svart mantel klev nerför trappan. Struthättan var långt nerdragen över ansiktet och den långa timpen slängde mellan skulderbladen. Han höll ett rep i handen som han ryckte i med båda händerna. De andra männen klev åt sidan för honom. Det måste vara en överordnad, tänkte Ilva. Hon glömde med ens hur man andades.

Framme vid sin fånge hukade han sig och höjde ansiktet. Två gröna ögon såg på henne. Som två gnistrande smaragder i en mörk grotta. Ett blekt ansikte trädde fram bland skuggorna under hättan.

”Du är Ilva… stämmer inte det?” sa han med hes röst. Den lät torr och ihålig. Ilva nickade med svärta i blicken. Hon ogillade lukten av honom. Fick henne att tänka på blöt jord.

”Bra…” muttrade han och lade två iskalla fingrar under hennes haka för att lyfta hennes ansikte mot en ljusstråle som månen skickade in genom en spricka i båtsidan. Han mönstrade henne. Den gröna blicken trängde sig djupt in i henne.

”Du har en stark blick, bondjänta!” De mörka läpparna krökte sig i ett roat leende.

”Vänta bara tills tarvanska flottan får tag på dig! Då blir ni alla hängda!” väste Ilva.

Den långa mannen kastade huvudet bakåt och tömde sig på ett skorrande skratt.  Så drog han av sig huvan och blottade ett kalt huvud, ett likblekt ärrigt ansikte med tunna, mörka läppar, en rak näsa och kalla, hårda ögon.

”Jag kan inte dö, Ilva Danesdotter…” sa han och kallgrinade mot henne. De gröna ögonen var det sista hon såg innan hon svimmade på det fuktiga trägolvet.

Besättningen slet med seglen ända fram till skymningen föll. De tappade skutan på barlast för att hon skulle öka farten. Den ilskna sjön kastade sig mot skrovet och fräste upp vitt skum över bogen. Pyr stod vid rodret, som en staty i natten. Mörkret låg som en massiv dimma över havet. Den spöklike kaptenen styrde båten i rak nordostlig riktning. Vinden hade fortfarande ett hårt grepp om seglen och ju längre ut på havet de kom, desto högre och våldsammare slog vågorna mot båtens för. Vinden tjöt ilsket och blev allt kyligare.

Ilva såg ut över mörkret. Hon hade förlorat horisonten ur sikte, men visste att den svarta ön tornade långt framför dem. Tarva, hennes krigshärjade fädernesland, hade för länge sedan försvunnit i mörkret bakom henne. Plötsligt skymtade en svart ö långt ute i havet.  Ilva, som fått lov att gå upp på däck, hade också sett den och stod alldeles orörlig. Ön låg som ett ruvande hot och bara väntade på dem. Rädslan gjorde henne sjuk.

Den annalkande ön hade dåligt rykte i Tarva. Det sades vara ett pirattillhåll, där vildsinta fribytare härjade. Inte ens kungen hade ännu brytt sig om att utforska ön. Han sade sig ha goda skäl. Av de sjöfarare som hade känt sig manade att hälsa på piraterna var det bara ett fåtal som hade kommit tillbaka, och de hade hiskeliga historier att förtälja. Det ryktades om att det inte gick att navigera nära ön och att en stark sjörövarflotta härjade i farlederna mellan ön och Tarva. Pirattillhållet lämnades ifred så länge, men det var ingen som trodde att kungen hade gett upp tanken på att utplåna piraterna och göra anspråk på ön med den starka fästning som reste sig upp ur dess klippiga hjärta.

Ilva visste att ön en gång i tiden hade tillhört danjerna. Danjerna hade alltid varit ett förföljt folkslag, och inte ens ön hade de fått behålla som sin egen. Historien sa att ön efter en utdragen belägring slutligen hade erövrats av den tarvanska armén. Danjerna hade förts iväg som slavar. Reseskildringar från ön berättade om vålnader som smög mellan stenmurarna, om väggarna som tycktes skälva av minnen från en ond tid. Det stod klart för alla som hade besökt fästningen att något fruktansvärt hade ägt rum för länge sedan bakom de svartbrända murarna.

Ilva ville vakna och märka att allt var borta. Vinden, vågorna, rädslan, allt ville hon befrias ifrån, men skräcken trängde sig innanför hennes frusna kropp, nästlade sig in i hennes inre och byggde sitt bo.

(OBS! Det är inte jag som målat bilden :P)

Vi fortsätter vår kampanj genom att sänka priserna på våra anteckningsböcker, nu 179 kr!
Observera att det bara är ett urval av anteckningsböckerna som ligger uppe på shopen, och att det går att beställa anteckningsböcker med vilket av våra motiv som helst!

Klicka på bilden för att komma till kampanjen!

  


Glöm inte att vi även har rea på våra prints - 149 kr! Gå in HÄR!