Bröllopsfest

Igår var det dags för Saras fantastiska bröllopsfest. Vi har ju planerat detta länge och det är så kul att se allting bli så lyckat. Det var fantastiskt roligt och vackert, men god mat, trevliga gäster och fina tal. Och kvällen avslutades med dans och glädje. 
 
Det var underbart att för en kväll, efter att ha genomgått så många jobbiga månader, få känna sig riktigt glad. Att få vara bland familjen och vännerna, det är då jag känner mig trygg, glad och tillfreds med livet.
 
 
 



Doberman

Jobbar vidare i djurtemat, men min Doberman. Den kommer ta lite längre tid att få klar, många små detaljer. Det ät bara att låta det ta tid. Och sen ska det på färg. 
 
 
 
 



Siames färdig?

Jag kan inte riktigt bestämma mig för om min siames är färdig eller om jag ska göra någon slags bakgrund.
 
Vad tycker ni?
 
 
 
 



Little Mermaid

Jag har skaffat ett litet block för oljemålning, vilket är perfekt när man inte orkar ta fram pannå och stativ. Har länge varit sugen på att måla sjöjungfrur så har påbörjat en liten målning. 




Vigsel idag

Idag var det vigsel för Sara och Rasmus i stadshuset, och sedan väntade en god middag på restaurang Stationen. Det var en fantastiskt fin och trevlig dag. Festen blir nästa helg och då blir det fart och fläng! 
 
 
 



Kvällen innan den stora dagen

Imorgon är det en stor dag. Min älskade Sara gifter sig! Festen ska hon dock ha nästa helg, så imorgon väntar vigsel i stadshuset och sedan middag på restaurang Stationen. Ska bli hur trevligt som helst. 
 
Så här kvällen innan dricker jag lite cider, ser på musik-DVD:er och tecknar lite. Och ser fram emot imorgon. 
 
 
 



Blue Eyes färdig

Ja, jag tror i alla fall att den är i princip färdig, även om det inte skulle förvåna mig om jag hamnade över den med pennan ett par gånger till. 
 
När en teckning blir klar som ska upp på webshopen brukar jag scanna in den för att sedan beställa hem från tryckeriet. Nu håller vi ju på med nya webshopen, så jag väntar nog med att lägga upp den tills den nya sidan är klar.
 
 



Mental trötthet

Alltså, hur kan man sitta med huvudet fullt av tankar, men ändå inte få ner någonting i ord? Men det är ofta så nu för tiden. Jag har alltid haft lätt för att skriva, men jag är inne i en period av mental trötthet. 
 
Som tur är så drabbar det inte min ork till att teckna, och jag kämpar vidare med att få klar en del teckningar. En av dem är nog klar, men den får ni se imorgon då det är för mörkt nu för att få någon bra bild. Så lägger upp en annan som jag håller på med. 
 
Det jag tycker är svårast med teckningar är dessa bakgrunder. Att teckna ett motiv är ju en sak, men vad ska det vara i bakgrunden? Det är ju kul om inte alla bakgrunder är vita. Dessutom tycker jag i ärlighetens namn att det är väldigt tråkigt att teckna bakgrunder. Men allting kan ju inte vara roligt, eller hur?
 
 
 
 
 
 
 



Efter en liten paus...

...från tecknandet så är jag tillbaka igen här i soffan med mina teckningsblock. 
 
Det finns många saker jag ständigt grubblar över. En av de sakerna är vem jag egentligen är, ni vet, innerst inne. Varför detta upptar min tid så mycket är på grund av att jag upplever att jag förändras hela tiden, och att jag alltid har gjort det, sedan jag var väldigt ung.
 

Jag byter intressen, åsikter, klädstil framtidsdrömmar. Det gör att jag tillslut börjar tvivla på mig själv. Gör jag det här för att jag innerst inne vill, eller är det under påverkan från omgivningen? Och jag är ju ständigt på jakt efter mig själv. Men kanske finns det ingenting sådant, utan bara ett jag i en viss situation och i en viss tid. Jag försöker verkligen hitta rätt när det gäller jobb och umgänge. Men tänk om jag upptäcker att det inte alls passar mig egentligen, på det sätt jag trodde… Det här skapar en känsla av att känna sig vilsen.

 

Nåja…jag försöker i alla fall numera verkligen känna efter om det känns rätt i magen, och så brukar jag köra på det. Man kan ju inte annat än att välja sina vägar efter vad man tror blir bäst.

 

Mamma har varit här idag. Vi fikade med kaffe och bullar, pratade en massa, och sedan var vi ute på gården och sågade upp en hel del ved. Det är så bra när mamma kommer, för hon bangar aldrig för lite arbete. Hundarna var ute med oss hela tiden, och när mamma åkt hem tog vi en härlig promenad i skogen.

 

Och kvällen har jag spenderat framför tv:n med pennan i högsta hugg. Den här beslutsamheten om att jag ska börja göra färdigt mina verk sitter i, vilket jag är glad för. Då gäller det att smida...

 

 
 
 
 
 



Möhippa

Det är mycket nu. Saras bröllop nalkas, och i lördag var det möhippa för henne. Det hela gick i nostalgins tecken, och temat var hårdrock eftersom vi var svartrockare på gymnasiet. Det blev god mat, bra musik, bollywooddans på Uppsala danscenter samt utång på kvällen. Det var en mycket rolig och lyckad dag, och det tror jag att alla som var med håller med om. 
 
 
 
 



Pink!

Jag erkänner, trots min bakgrund som svartrockare, att jag älskar rosa. Det är något magiskt över det. Min teckning Blue Eyes slutade som en teckning i rosa. Jag jobbar ganska intensivt med den nu, för att få den klar. Det är ju kul om någonting blir klart någon gång, liksom. Hoppas ni inte tröttnar på den, men snart kan jag nog lägga den i mappen färdiga teckningar. Bara lite till... Och det är kul att se förvandlingen från start till färdig teckning.
 
Antar att jag snart borde gå och lägga mig med tanke på att jag inte sov så mycket inatt. Men jag lider av någon slags kronisk svårighet att komma till ro och gå och lägga mig på kvällarna. Ofta beror det nog på att dagarna är så fullspäckade med uppgifter, måsten och problem som ska lösas, och när jag väl sätter mig ner på kvällen kommer kreativiteten fram. Och jag trivs med att sitta uppe på kvällarna, i min ensamhet, bara jag och min kreativitet.
 
 
 
 
 
 
 
 



Natt på akuten och livet i väntan på

Natten har tillbringats på akuten, då Mikael känt huvudvärk och yrsel i ett par dagar, och med tanke på hjärnblödningen måste man ju kolla upp det hela. Allting slutade lyckligt, ett halvt dygn och flera vetenskapliga tidskrifter senare. De tog prover, testade hans förmågor, och skickade in honom i en magnetröntgenkamera. Ingenting ändrat i huvudet. 
 
Det är en lättnad, även om vi förstås är trötta ikväll. Livet i övrigt flyter på, jag målar, läser umgås med hundarna och jobbar med den nya webshopen, men allting har stannat upp i en i-väntan-på-paus. Vi väntar på att öppenvårdsrehabiliteringen för Mikaels del ska dra igång, vi väntar på att han ska få behandling på karolinska mot det missbildade blodkärlet i huvudet. Vi väntar på bostadsanpassningar och besked om rehabilitering i Stockholm.
 
Och jag väntar på att tillvaron ska stabilisera sig, att jag ska få tillräckligt med ork att ta tag i mina planer och mina drömmar om framtiden. Vi väntar båda på att få tillbaka någon slags normal tillvaro. Och framför allt så väntar vi på att livet ska börja bli roligt igen.
 
 
 
 



En ny tid börjar nu

Vissa teckningar blir bäst i svartvitt och andra i färg. Det känner man nästan genast. De två senaste jag jobbar med kommer båda att bli mer eller mindre i färg. Svårigheten är bara att bestämma vilka färger man ska använda. Den översta bilden, Blue Eyes, kommer att gå i rosa färger, och den undre har jag ännu inte bestämt. 
 
Förutom att måla och teckna håller jag på med den nya webshopen, vilket faktiskt är väldigt roligt! Jag har ju varit väldigt nere sedan Mikaels sjukdom drabbade oss. På botten, skulle man kunna säga. Jag har inte haft mental ork till någonting. Men jag känner att det börjar vända. Just därför det känns så kul med den nya webshopen, känns lite som en ny start nu. Nytt sortiment och en ny anda. En ny tid börjar nu...
 
 
 
 
 
 



När alla gått och lagt sig...

...tar jag fram teckningsblocket. Det är i alla fall så det känns just nu. Jag har blivit en riktig nattsuddare. Dels beror det på att när jag börjar teckna så har jag en tendens att helt tappa bort tiden, och dels beror det på att jag har svårt att komma till ro och gå och lägga mig nu för tiden. 
 
Jag är tyvärr sådan. När det är mycket i huvudet som far runt så tar det över allting annat och jag har svårt att koncentrera mig. Det har ju varit mycket i mitt huvud sedan januari, och nu handlar det mycket om framtiden, hur allting kommer att bli. Plus att Sara ska gifta sig om två veckor, vilket gör att det är ännu mer på programmet. Fast det är ju roligt förstås. 
 
Det är det som är så skönt med att teckna och måla; allting annat tynar bort. Det är bara jag och papperet och pennan och vårt fantastiska samarbete som ligger i fokus. 
 
Jag har gjort kontrasterna lite skarpare på Blue Eyes, men det är någonting som saknas. Det måste till mer färg, det har jag förstått sedan länge. Slängde ut en önskan om tips på instagram och fick idén att lägga till rosa. Men jag hamnade mitt upp i en ny skiss, så får ta färgläggningen imorgon. Kul när man får tips!
 
 
 



Prövning i tålamod

Att måla tavlor är verkligen en prövning i tålamod. Särskilt om man målar med olja, som tar lång tid på sig att torka. Men snart är målningen Lady in Gold klar, och då kommer den upp på webshopen!
 
Apropå webshopen så planerar jag och Sara att förnya den helt, både till utseende och till sortiment, så det är någonting vi ser fram emot!
 
 
 
 
 



work of art

 
 



Dagar, veckor, månader

Tiden går, och det är ju till vår fördel. När man har befunnit sig på botten så kan det bara gå uppåt. Klyschigt men sant. 
 
Vi tar den här sommaren som den är; en väg mot tillfrisknande. Allt det där roliga som man ska åta sig på sommaren, det får vänta till nästa sommar. Så det dåliga vädret har egentligen inte varit något som stört mig. Jag längtar till hösten, till mörkret, då man kan tända ljus och dricka te och glömma världen utanför.
 
Idag fick jag i alla fall ett ryck och tog fram målarsakerna. Jag har börjat på en beställning, och medan den torkade påssade jag på att fortsätta på min tavla Lady in Gold. 
 
För varje dag som går så känner jag allt mer att det är dags att ta tag i livet. För Mikael är det en lång väg kvar, men jag måste börja leva för att orka med att styra den här skutan.
 
 
 
 
 



Gasa och bromsa...

Jag har länge känt mig tom och ensam, rastlös och uttråkad. Det har blivit så på grund av vår situation, det fanns en tid då jag knappt vågade gå ut tio minuter med hundarna och lämna Mikael ensam. Det går framåt hela tiden och det är både för min och för Mikaels skulle som det känns så bra att vi börjar kunna göra saker på var sitt håll.

Så från att ha varit hemma dygnet runt och i princip bara åkt och handlat så har jag helt plötsligt bokat in mig på så mycket att jag nästan känner att jag får bromsa. Inte för min skulle, men för Mikaels. Han blir ju hemma ensam när jag ska iväg, så det är svårt att vara borta flera timmar varje dag med gott samvete.

Igår var jag och Dia på hundpromenad med en kompis och hennes schäferhane. Efter promenaden gasade jag iväg och hämtade Sara på jobbet för att sedan styra in mot stan. Där njöt vi av citronte, kaffe, yoghurt och samtal kring Saras stundande bröllop.

Idag har jag besökt arbetsförmedlingen för att prata om fortsättningen efter sjukskrivningen och på vägen hem tjuvshoppade jag på Rusta. Jag har fått lite inredningsmani som jag försöker dölja för Mikael, som säkert tycker att pengarna kan läggas på något viktigare. Just därför jag desperat handlar på Rusta, billigt! :) Jag hämtade upp en pizza i farten som jag dukade fram åt Mikael när jag kom hem. Efter att ha rastat hundarna bar det av igen in till stan där kära Sara bjöd mig på en mäktig middag på Sherlock's.

Det som är roligt med att vara borta är också att få komma hem. Hem till Mikael och tre galet glada hundar.

 
 
 
 
 



Det rullar på...

...med upp och nergångar. Det är svårt att planera framtiden, det gör ont att drömma. Men ändå, det går framåt. Jag försöker fokusera på det som är vackert i livet.
 
 



Att bara ge efter

Jag är expert på att kämpa emot svårigheter, att envist hoppas på förbättring, och att vägra att ge upp. Men kanske har vi nu kommit till en punkt där jag bara ska ge efter för livets gång. Bättre fly än illa fäkta heter det ju. Ja, kanske är det så. 
 
Jag skjuter upp allting ändå, distraherar mig genom att teckna. Morgondagen får utvisa om det kanske trots allt är nu som jag ska ge upp. 
 
 
 
 
 
 
 



My home

 
 
 



Lite av sommaren

Jag har laddat på mina urladdade batterier genom att få uppleva lite av sommaren inne i Uppsala. Jag och Sara tog en lång och härlig promenad i stadsparken, och där, bland blommor, dammar och lekande barn, kände jag mig lite som en burfågel som äntligen hittat vägen ut till det fria. 
 
Jag försöker förlika mig med det faktum att den här sommaren inte kommer att erbjuda sol, bad och öl i kvällssolen. Den här sommaren är en tid då vi kämpar och som vi sedan kommer att lägga bakom oss. Men dessa stunder i solen betyder mycket för mig. De får mig att orka. 
 
 
 



Sketchbook

 
 
 
 
 
 



What are we going to do?

 
Ja, jag vet faktiskt inte vad det kommer att bli av oss i slutändan. Vissa klarar sig igenom kriser, andra inte. Nu är det skört, mycket skört. Man säller sig en massa frågor; vad är det värt, hur mycket lidande ska man utstå?
 
Förutom dessa tunga frågor så vattnar jag mina chiliplantor och gosar med katten. För att få en stunds paus från verklighetens brutalitet. 
 
 
 
 



Today in pictures

 
 



Countryside

 



Färg

Har bestämt mig för att jag ska färglägga mer. Det är vackert med färg och det väcker känslor. 
 
 
Här under ser ni före och efter lite bearbetning med håret och färgerna.
 
 
 



Ett halvår har gått

Idag är det ett halvår sedan Mikael drabbades av hjärnblödningen. Det känns som en evighet sedan, samtidigt som tiden bara har rusat. Det har egentligen inte funnits någon "tid". Men från att ha stått på neurointensivvårdsavdelningen och hållit hans hand och inte vetat om han skulle överleva, till att leva hemma tillsammans igen, laga mat, åka och handla, gå med hundarna och börja så smått planera framtiden så känns det att tiden jobbar för oss.

Ibland är det nästan som om jag har glömt den där tiden då han låg i koma, den här känslan av att mentalt förbereda sig på att när som helst få ett dödsbesked. Och när jag får plötsliga flashbacks av vad som faktiskt har hänt så drabbas jag av en tillfällig chock.

För det mesta är det ju skönt att inte minnas. Att leva nu och här och blicka framåt. I denna odefinierbara tid gläds jag åt att klockan tickar så fort, veckorna och månaderna springer förbi. Tiden är vår vän i allt det här, låt allt bara få rulla framåt, för vi har en lång väg kvar att gå.

 



Serietips: Peaky Blinders

Jag är lite (läs mycket) såld på serier. Det finns många fördelar med serier jämfört med filmer; avsnitten är kortare vilket gör det lättare för en rastlös själ som jag själv att orka hålla koncentrationen på topp. Men om man fastnar för en serie så finns det än mer timmar att avnjuta än vad en film erbjuder. Och jag älskar alla former av följetonger. Det blir som en drog; bara ett avsnitt till!
 
Efter att ha avslutat Game of Thrones säsong 5, så behövdes det något nytt. Vi har filmnet, eller numera cmore, där Peaky Blinders oavbrutet kommer upp som serietips, så då var vi ju tvugna att ge det en chans. Och jag rekommenderar den starkt, efter att bara ha sett tre avsnitt. 
 
Jag älskar den sotiga tjugotalsatmosfären i det korrumperade Birmingham där gangsterligan Peaky Blinders kämpar för sin familjs territorium. Vackert foto, bra musik och stiliga huvudpersoner som gör bra rollprestationera. Se den!
 
 



Ofärdigt

Ja, vissa teckningar måste ju bli klara, så är det bara. De där bilderna som väcker en smärtsam skuld i bröstet. Jag lider lite av börja på en ny bild för att aldrig göra klart den - syndromet. Dessa bilder är tyvärr offer för sjukdomen, men jag försöker hitta ett botemedel.